Sveriges leopardgeckoförening ~ SLGF
En förening för ägare och uppfödare av leopardgeckos.
Leopardgecko ~ Eublepharis Macularius
Leopardgeckon är en av de populäraste reptilerna i fångenskap. Det latinska ordet Eublepharis betyder ungefär
"riktiga ögonlock". Ordet Macularius kommer från latinska ordet macula som betyder prick eller fläck.
Anledningen till att leopardgeckos är så populär som de är beror på flera olika saker. Det är en vacker ödla
att titta på. Det finns oändligt med färg- och fläckkombinationer (Morpher) att välja på hos dessa ödlor. Det är
en relativt lättskött ödla som kräver ganska lite i förhållande till vissa andra reptiler. Temperamentet är lugnt
och även äldre barn under uppsikt kan hjälpa till att sköta en leopardgecko.
URSPRUNG
Leopardgeckon härstammar från klippiga och steniga områden kring Afghanistan, Pakistan, Iran, Irak och norra Indien.
Habitatet där den lever växlar från torr klippig stäpp till gräsområden, men leopardgeckon behöver även tillgång till fuktigare
svala platser att kunna gömma sig på. Leopardgeckon är ett köttätande och nattaktivt djur som på dagarna ligger
och sover under rötter, stenar och i hålor. Det är en lugn ödleart som i fångenskap mycket sällan bits.
Leopardgeckon har nått vuxen storlek, och är könsmogen, vid 8-18 månaders ålder. Vuxna individer blir ca 20-30 cm långa
inkl. svans. De slutar egentligen aldrig att växa men tillväxten avtar med tilltagande ålder. Till slut rör
det sig bara om någon millimeter per år. Könsmognaden kommer med storleken och vikten, inte åldern. Geckon kan
bli ca 15 år gammal och väger normalt mellan 50-100 gram som vuxen.
Det går bra att hålla leopardgeckos som solitära individer, i par eller i grupp. Den viktigaste regeln att tänka på
är att man max kan ha en hane per terrarium, men flera honor. De individer som går ihop ska ha ungefär samma storlek.
För att inte riskera hälsan på de individer som redan bor i ett terrarium bör nya individer hållas i karantän
(avskilda från andra individer) i 6-8 veckor även om de inte verkar sjuka. Vid planer på avel är det viktigt att
tänka efter i val av morpher och att du skaffar dig aktuell information. Detta skötselråd är inte tillräckligt för att
kunna bedriva ansvarsfull avel.
KÖNSSKILLNADER
Generellt sett är det ganska små skillnader mellan honor och hanar. Hos unga individer ser man oftast ingen
större skillnad alls till det yttre. Vuxna hanar blir oftast lite kraftigare och har kraftigare huvud- och nackparti,
de kan också få en kantigare kroppsform. Honor blir mer päronformade i kroppen som vuxna med ett lite rundare magparti.
Det enda sättet att könsbestämma leopardgeckos är dock att titta på undersidan av dem, mellan bakbenen vid svansroten.
Hanar har en v-formad rad med förstorade femoralporer framför kloaken. Hos fertila hanar kan man ofta se vaxartat sekret
i dessa porer. Honor har inte lika framträdande porer inget sekret och ofta en mer utplanad v-formation. På de flesta
hanar kan man se som två tydliga ”bulor” nedanför kloaken, där innanför huden finns hanens två hemipenisar.
TERRARIUM – storlek, inredning, värme och ljus.
Jordbruksverket har regler och lagar som reglerar hållning av leopardgeckos och andra marklevande ödlor
(se hänvisningar under Länkar). Minsta tillåtna ytan för en vuxna leopardgeckos på 21-30cm mellan nos till svanstipp är
0,36kvm. Bestämmelserna på mått av terrarium måste följas och är ett minimum. Det är starkt rekomenderat att ta till
större bottenytor. Är terrariet av den lite större modellen blir det dessutom mycket lättare att inreda, hålla ordning
och få bra temperaturzoner. Ödlan kommer att trivas betydligt bättre med en större yta. Då leopardgeckon är en
marklevande ödla behövs inga höga terrarium utan 30-40cm i höjd räcker.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver
ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande
blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra
ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva
kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla
bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra
finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast
av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det
sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena
instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får
plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången.
Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha.
Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud
regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar,
det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna
och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter
d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs,
papperstvättlappar eller matta.
Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial.
Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla.
Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst
risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar
att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat
material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer
och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till
varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas
på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga.
Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C
lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna
leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos
leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över
terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan.
Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att
använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige
och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet
inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare
tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
URSPRUNG
Leopardgeckon härstammar från klippiga och steniga områden kring Afghanistan, Pakistan, Iran, Irak och norra Indien.
Habitatet där den lever växlar från torr klippig stäpp till gräsområden, men leopardgeckon behöver även tillgång till fuktigare
svala platser att kunna gömma sig på. Leopardgeckon är ett köttätande och nattaktivt djur som på dagarna ligger
och sover under rötter, stenar och i hålor. Det är en lugn ödleart som i fångenskap mycket sällan bits.
Leopardgeckon har nått vuxen storlek, och är könsmogen, vid 8-18 månaders ålder. Vuxna individer blir ca 20-30 cm långa
inkl. svans. De slutar egentligen aldrig att växa men tillväxten avtar med tilltagande ålder. Till slut rör
det sig bara om någon millimeter per år. Könsmognaden kommer med storleken och vikten, inte åldern. Geckon kan
bli ca 15 år gammal och väger normalt mellan 50-100 gram som vuxen.
Det går bra att hålla leopardgeckos som solitära individer, i par eller i grupp. Den viktigaste regeln att tänka på
är att man max kan ha en hane per terrarium, men flera honor. De individer som går ihop ska ha ungefär samma storlek.
För att inte riskera hälsan på de individer som redan bor i ett terrarium bör nya individer hållas i karantän
(avskilda från andra individer) i 6-8 veckor även om de inte verkar sjuka. Vid planer på avel är det viktigt att
tänka efter i val av morpher och att du skaffar dig aktuell information. Detta skötselråd är inte tillräckligt för att
kunna bedriva ansvarsfull avel.
KÖNSSKILLNADER
Generellt sett är det ganska små skillnader mellan honor och hanar. Hos unga individer ser man oftast ingen
större skillnad alls till det yttre. Vuxna hanar blir oftast lite kraftigare och har kraftigare huvud- och nackparti,
de kan också få en kantigare kroppsform. Honor blir mer päronformade i kroppen som vuxna med ett lite rundare magparti.
Det enda sättet att könsbestämma leopardgeckos är dock att titta på undersidan av dem, mellan bakbenen vid svansroten.
Hanar har en v-formad rad med förstorade femoralporer framför kloaken. Hos fertila hanar kan man ofta se vaxartat sekret
i dessa porer. Honor har inte lika framträdande porer inget sekret och ofta en mer utplanad v-formation. På de flesta
hanar kan man se som två tydliga ”bulor” nedanför kloaken, där innanför huden finns hanens två hemipenisar.
TERRARIUM – storlek, inredning, värme och ljus.
Jordbruksverket har regler och lagar som reglerar hållning av leopardgeckos och andra marklevande ödlor
(se hänvisningar under Länkar). Minsta tillåtna ytan för en vuxna leopardgeckos på 21-30cm mellan nos till svanstipp är
0,36kvm. Bestämmelserna på mått av terrarium måste följas och är ett minimum. Det är starkt rekomenderat att ta till
större bottenytor. Är terrariet av den lite större modellen blir det dessutom mycket lättare att inreda, hålla ordning
och få bra temperaturzoner. Ödlan kommer att trivas betydligt bättre med en större yta. Då leopardgeckon är en
marklevande ödla behövs inga höga terrarium utan 30-40cm i höjd räcker.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver
ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande
blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra
ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva
kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla
bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra
finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast
av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det
sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena
instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får
plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången.
Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha.
Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud
regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar,
det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna
och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter
d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs,
papperstvättlappar eller matta.
Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial.
Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla.
Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst
risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar
att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat
material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer
och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till
varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas
på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga.
Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C
lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna
leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos
leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över
terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan.
Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att
använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige
och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet
inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare
tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Leopardgeckon härstammar från klippiga och steniga områden kring Afghanistan, Pakistan, Iran, Irak och norra Indien.
Habitatet där den lever växlar från torr klippig stäpp till gräsområden, men leopardgeckon behöver även tillgång till fuktigare
svala platser att kunna gömma sig på. Leopardgeckon är ett köttätande och nattaktivt djur som på dagarna ligger
och sover under rötter, stenar och i hålor. Det är en lugn ödleart som i fångenskap mycket sällan bits.
Leopardgeckon har nått vuxen storlek, och är könsmogen, vid 8-18 månaders ålder. Vuxna individer blir ca 20-30 cm långa
inkl. svans. De slutar egentligen aldrig att växa men tillväxten avtar med tilltagande ålder. Till slut rör
det sig bara om någon millimeter per år. Könsmognaden kommer med storleken och vikten, inte åldern. Geckon kan
bli ca 15 år gammal och väger normalt mellan 50-100 gram som vuxen.
Det går bra att hålla leopardgeckos som solitära individer, i par eller i grupp. Den viktigaste regeln att tänka på
är att man max kan ha en hane per terrarium, men flera honor. De individer som går ihop ska ha ungefär samma storlek.
För att inte riskera hälsan på de individer som redan bor i ett terrarium bör nya individer hållas i karantän
(avskilda från andra individer) i 6-8 veckor även om de inte verkar sjuka. Vid planer på avel är det viktigt att
tänka efter i val av morpher och att du skaffar dig aktuell information. Detta skötselråd är inte tillräckligt för att
kunna bedriva ansvarsfull avel.
KÖNSSKILLNADER
Generellt sett är det ganska små skillnader mellan honor och hanar. Hos unga individer ser man oftast ingen
större skillnad alls till det yttre. Vuxna hanar blir oftast lite kraftigare och har kraftigare huvud- och nackparti,
de kan också få en kantigare kroppsform. Honor blir mer päronformade i kroppen som vuxna med ett lite rundare magparti.
Det enda sättet att könsbestämma leopardgeckos är dock att titta på undersidan av dem, mellan bakbenen vid svansroten.
Hanar har en v-formad rad med förstorade femoralporer framför kloaken. Hos fertila hanar kan man ofta se vaxartat sekret
i dessa porer. Honor har inte lika framträdande porer inget sekret och ofta en mer utplanad v-formation. På de flesta
hanar kan man se som två tydliga ”bulor” nedanför kloaken, där innanför huden finns hanens två hemipenisar.
TERRARIUM – storlek, inredning, värme och ljus.
Jordbruksverket har regler och lagar som reglerar hållning av leopardgeckos och andra marklevande ödlor
(se hänvisningar under Länkar). Minsta tillåtna ytan för en vuxna leopardgeckos på 21-30cm mellan nos till svanstipp är
0,36kvm. Bestämmelserna på mått av terrarium måste följas och är ett minimum. Det är starkt rekomenderat att ta till
större bottenytor. Är terrariet av den lite större modellen blir det dessutom mycket lättare att inreda, hålla ordning
och få bra temperaturzoner. Ödlan kommer att trivas betydligt bättre med en större yta. Då leopardgeckon är en
marklevande ödla behövs inga höga terrarium utan 30-40cm i höjd räcker.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver
ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande
blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra
ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva
kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla
bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra
finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast
av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det
sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena
instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får
plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången.
Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha.
Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud
regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar,
det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna
och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter
d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs,
papperstvättlappar eller matta.
Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial.
Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla.
Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst
risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar
att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat
material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer
och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till
varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas
på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga.
Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C
lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna
leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos
leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över
terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan.
Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att
använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige
och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet
inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare
tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Det går bra att hålla leopardgeckos som solitära individer, i par eller i grupp. Den viktigaste regeln att tänka på är att man max kan ha en hane per terrarium, men flera honor. De individer som går ihop ska ha ungefär samma storlek. För att inte riskera hälsan på de individer som redan bor i ett terrarium bör nya individer hållas i karantän (avskilda från andra individer) i 6-8 veckor även om de inte verkar sjuka. Vid planer på avel är det viktigt att tänka efter i val av morpher och att du skaffar dig aktuell information. Detta skötselråd är inte tillräckligt för att kunna bedriva ansvarsfull avel.
KÖNSSKILLNADER
Generellt sett är det ganska små skillnader mellan honor och hanar. Hos unga individer ser man oftast ingen
större skillnad alls till det yttre. Vuxna hanar blir oftast lite kraftigare och har kraftigare huvud- och nackparti,
de kan också få en kantigare kroppsform. Honor blir mer päronformade i kroppen som vuxna med ett lite rundare magparti.
Det enda sättet att könsbestämma leopardgeckos är dock att titta på undersidan av dem, mellan bakbenen vid svansroten.
Hanar har en v-formad rad med förstorade femoralporer framför kloaken. Hos fertila hanar kan man ofta se vaxartat sekret
i dessa porer. Honor har inte lika framträdande porer inget sekret och ofta en mer utplanad v-formation. På de flesta
hanar kan man se som två tydliga ”bulor” nedanför kloaken, där innanför huden finns hanens två hemipenisar.
TERRARIUM – storlek, inredning, värme och ljus.
Jordbruksverket har regler och lagar som reglerar hållning av leopardgeckos och andra marklevande ödlor
(se hänvisningar under Länkar). Minsta tillåtna ytan för en vuxna leopardgeckos på 21-30cm mellan nos till svanstipp är
0,36kvm. Bestämmelserna på mått av terrarium måste följas och är ett minimum. Det är starkt rekomenderat att ta till
större bottenytor. Är terrariet av den lite större modellen blir det dessutom mycket lättare att inreda, hålla ordning
och få bra temperaturzoner. Ödlan kommer att trivas betydligt bättre med en större yta. Då leopardgeckon är en
marklevande ödla behövs inga höga terrarium utan 30-40cm i höjd räcker.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver
ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande
blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra
ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva
kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla
bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra
finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast
av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det
sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena
instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får
plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången.
Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha.
Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud
regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar,
det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna
och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter
d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs,
papperstvättlappar eller matta.
Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial.
Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla.
Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst
risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar
att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat
material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer
och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till
varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas
på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga.
Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C
lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna
leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos
leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över
terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan.
Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att
använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige
och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet
inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare
tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
TERRARIUM – storlek, inredning, värme och ljus.
Jordbruksverket har regler och lagar som reglerar hållning av leopardgeckos och andra marklevande ödlor
(se hänvisningar under Länkar). Minsta tillåtna ytan för en vuxna leopardgeckos på 21-30cm mellan nos till svanstipp är
0,36kvm. Bestämmelserna på mått av terrarium måste följas och är ett minimum. Det är starkt rekomenderat att ta till
större bottenytor. Är terrariet av den lite större modellen blir det dessutom mycket lättare att inreda, hålla ordning
och få bra temperaturzoner. Ödlan kommer att trivas betydligt bättre med en större yta. Då leopardgeckon är en
marklevande ödla behövs inga höga terrarium utan 30-40cm i höjd räcker.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver
ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande
blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra
ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva
kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla
bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra
finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast
av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det
sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena
instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får
plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången.
Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha.
Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud
regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar,
det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna
och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter
d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs,
papperstvättlappar eller matta.
Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial.
Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla.
Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst
risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar
att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat
material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer
och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till
varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas
på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga.
Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C
lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna
leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos
leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över
terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan.
Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att
använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige
och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet
inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare
tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Det går att använda ett akvarium som terrarium, de är oftast billigare i inköp. Men tänk på att ödlorna behöver ventilation, så täta täckglas är inte bra. Akvariet kan blir för varma. Bygger man ett nätgaller eller liknande blir det betydligt bättre. Bäst är naturligtvis ett klassiskt terrarium med skjutglas fram till där ödlorna har bra ventilation och där du som ägare kan låsa om djuren.
Ödlorna behöver ha flera gömställen i sitt terrarium. Detta gör att de känner sig trygga och själva kan välja vilo- och värmeplats. I sina gömställen kommer den att ligga och sova större delen av dagarna. För en ödla bör du ha minst två styck gömställen i terrariet. För varje extra ödla som tillkommer, ska också ett gömställe extra finnas tillgängligt. Gömställena ska vara fördelade mellan temperaturzonerna i terrariet. Gömställen gör du lämpligast av vanliga stenar och skiffersten. Det kan vara bra att använda terrarie- eller akvariesilikon, och med hjälp av det sammanfoga stenarna till lämpliga gömställen. Leopardgeckon tycker om att gräva en del, vilket kan göra gömställena instabila om de ej sitter ihop. Gömställena ska vara ganska små, gärna precis så att endast en eller två ödlor får plats. Ödlan vill kunna pressa sig in lite lätt, för att kanske hitta ett lite större utrymme innanför ingången. Det finns grottliknande stenar av olika storlekar att köpa på t.ex. reptilmässor eller så kan man bygg en egen.
Fuktplats/fuktlåda i form av en låda med t.ex. fuktig sand, mossa eller fuktad disktrasa är viktigt att ha. Denna plats bör vara på den svalare delen i terrariet och underlättar ömsningen för geckon. Leopardgeckon ömsar hud regelbundet och många ödlor äter upp det ömsade skinnet. Vid hudömsning förekommer det att ödlan matvägrar några dagar, det är helt naturligt. Fuktlådan kan under avelssäsong användas av honor till äggläggningslådor.
En vattenskål med låga kanter ska finnas i terrariet. Ödlan ska kunna ta sig genom vattnet utan problem.
Att ha växter i terrariet gör det inte bara trevligt att titta på utan ödlorna tycker om det också. De ligger gärna och latar sig under några stora blad, eller kanske klättrar upp i växten. Lämpliga terrarieväxter är suckulenter d.v.s. ökenväxter av olika slag. Men det fungerar lika bra och är nästan mer praktiskt och lättskött med plastväxter.
Som bottensubstrat till din vuxna leopardgecko kan du ha tex. sand (0,8-1mm), reptilbark, fuskgräs, papperstvättlappar eller matta. Alternativen är många och det finns lika många åsikter om vad man ska välja som varianter på bottenmaterial. Alla uppfödare har olika rekommendationer, men bäst är att prova vad du tycker passar och vad som passar din ödla. Mycket finkornig sand kan dock leopardgeckon i vissa fall äta av och då kan det leda till allvarlig förstoppning. Störst risk finns hos ungar som smakar på omgivningen i större utsträckning än vad vuxna gör. Många uppfödare rekommenderar att man håller leopardgeckoungar på papper/bebistvättlappar tills de blir drygt 2 mån innan man övergår till annat material.
Vad det gäller temperaturer så är det viktigt att det finns zoner i ditt terrarium. En varmare del som övergår mer och mer till en svalare del. Leopardgeckon är växelvarm och styr sin kroppstemperatur genom att flytta sig till varm respektive kall sida av terrariet under dagen. Dagstemperaturen som en leopardgecko lever i ska hållas på 26-30°C i varma delen. Den varmare temperatur uppnås bäst med en värmematta (rekommenderas) eller värmeslinga. Lokalt, under en sollampa/spotlight, kan det var upp till 38°C. I den svalare delen är en temperatur ner mot 22-24°C lagom. Nattetid kan du låta temperaturen sjunka ned till en rumstemperatur på c:a 19-20°C i hela terrariet hos vuxna leopardgeckos. Många behåller värmemattan påslagen även under natten med har all belysning avstängd. Hos leopardgeckoungar är det rekomenderat att ha värmen påslagen dygnet om för en bättre tillväxt och matsmältning.
Leopardgeckon är ett nattlevande djur, men vill ha ljus och belysning i en fast dygnsrytm. Lamporna över terrariet bör vara tända 10-12h om dygnet och skötas av timers för att få en regelbunden rytm hos ödlan. Leopardgeckon kan störas om dygnsrytmen avviker alltför mycket och kan då t.ex. börja äta sämre. Åsikterna om att använda eller inte använda UV-ljus till leopardgeckos går delvis isär. De flesta större uppfödare både i Sverige och övriga världen håller fast vid att UV-ljus ej behövs för den nattaktiva leopardgeckon. Dock skadar det självfallet inte om man vill använda ett svagare UV-ljusrör. För sjuka eller undernärda ödlor kan UV-ljus stimulera ett snabbare tillfrisknande.
SKÖTSEL ~ Vad behöver göras?
Leopargeckon kräver rent och friskt vatten i sin vattenskål varje dag. Du kanske aldrig kommer
att se att leopardgeckon dricker ur skålen, men det gör den. En del vatten kommer avdunsta på grund av
lufttemperaturen och risken om vattnet blir kvar i skålen flera dagar är att det bildas bakterier i det.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt.
Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o".
Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet.
Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas,
badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering
av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket
kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att
minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas,
beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är
och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller
så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre
mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som
leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till
var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då.
Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då
ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt
i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade.
Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Leopardgeckon brukar oftast ha en hörna där den bajsar. Bajset ska avlägsnas från terrariet så fort som möjligt. Även grenar, blommor och övrig inredning skall hållas rent från matrester och avföring. Hygien är "a och o". Inte bara smutsig inredning ska rengöras, utan även ny inredning ska göras rent innan det sätts in i terrariet. Lämpligt sätt att rengöra inredningen är genom diskning och desinfektionsmedel, t.ex. "Virkon S". Vissa detaljer kan kokas, badas eller värmas i ugnen innan det tas i bruk i terrariet. Även dina händer bör tvättas både före och efter hantering av ödlan och terrariet. Detta för både din och ödlan hälsa. Nästan alla reptiler i fångenskap bär på salmonella vilket kan smitta människor! Mycket viktigt är det också att göra rent händerna innan du går till nästa ödla/terrarium för att minimera risken för smittspridning mellan dina reptiler. Någon gång om året behövs allt bottenmaterial bytas, beroende på valt material. Hur ofta du behöver rengöra ditt terrarium beror helt och hållet på hur stort det är och hur många djur du har i det.
Leopardgeckon behöver ha mat regelbundet. Antingen placeras maten i en skål, man kan handmata med pincett eller så får ödlan jaga bytet själv. Geckoungar behöver få mat varje dag i början. Små syrsor, kackerlackor eller mindre mjölmaskar är bra. Ge ungarna så mycket mat de vill ha, en geckounge kan inte övergödas i början. Efterhand som leopardgecko blir större ökas även storleken på fodret. När leopardgeckon blivit vuxen är matning varannan till var fjärde dag lämplig (se nedan ang. foderdjur). Tillfälligt kan man låta det gå ytterligare någon dag då och då. Eftersom leopardgeckon är ett nattaktivt djur är matning på kvällen att föredra då ödlan blir mer aktiv den tiden på dygnet. Men man kan även mata dagtid genom att t.ex. släppa ner foderdjuren fritt i terrariet så att ödlan själv jaga när den vill. Foderdjuren ska vara rikligt kalk- och vitaminberikade. Skaka insekten i en burk/påse tillsammans med kalk- eller vitaminpulver innan varje matning.
FODERDJUR - Vad äter leopardgeckon?
En leopardgecko äter enbart animalisk föda, d.v.s. kött. Deras basföda är framför allt syrsor (bra bas) eller
kackerlackor (bra bas). Men de kan även äta ex. mjölmask (bra bas), zoophobaslarver (feta), gräshoppor (bra bas),
rosenbaggslarver (feta) och pinkisar/musungar (energirika). Det är bra för geckon med en varierad kost.
Födan ska inte enbart bestå av feta foderdjur i för stora mängder. Vid val av storlek på foderdjuren
är ett riktmärke att födan ej ska vara större än 2/3 av ödlans huvudlängd och ca 1/2 av huvudbredden. Vuxna leopardgeckos
kan ta betydligt större byten, men det finns en liten kvävningsrisk med för stora byten. En annan risk
om stora foderdjur lämnas kvar hos geckon är att foderdjuren angriper ödlan om de ej äts upp.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som
är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många
olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar
innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder,
maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker
för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre
näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Alla foderdjur behöver få vitaminrik mat, de ska vara mer än "tomma skal". Det finns s.k. ”gutload” som är foder som man kan ”ladda” foderdjuren med. Ett extra näringsrikt och komplett insektsfoder sammansatt av många olika komponenter. ”Gutload” kan man göra själv eller köpa färdigt. Det bör ges till foderdjuren senast 24timmar innan man ska mata med dem. Men går bra att ha som foder till foderdjuren hela tiden. Annars kan t.ex. hundtorffoder, maskrosblad, apelsin, hönsfoder, fiskflingefoder m.m. vara bra mat för foderdjuren. Obesprutade frukter och grönsaker för att tillför vätska till foderdjuren fungerar bra. Undvik helt att använda frystorkade insekter då de har sämre näringsvärde än levande foderdjur.
SJUKDOMAR – tänk förebyggande och var observant!
När man ser att ens leopardgceko är sjuk, kan det redan vara för sent. Jobba förebyggande så håller sig ödlan oftast
frisk. I detta stycke nämns de vanligaste sjukdomarna och dess symptom lite kort. Om din ödla blir sjuk så ta då alltid
kontakt med din leopardgeckos uppfödare för råd och stöd eller konsultera en reptilkunnig veterinär.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får
förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen
som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att
ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via
maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din
ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir
dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens
undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig
burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar
fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att
köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet
och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet.
Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir
apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären
har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för
medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda
Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den
svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika
tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med
svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan
större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att
ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din
ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är
inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att
rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter
sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen
större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra
fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och
smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet
brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste
förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning.
Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring.
Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.
Förstoppning: Förstoppning är en av de vanligare åkommorna som drabbar leopardgeckon. Att en leopardgecko får förstoppning beror oftast på att den ätit av underlaget, och då oftast av finkornig sand. Sanden bildar klumpar i magen som ödlan inte kan få ut. En vuxen leopardgecko kan t.ex. äta större mängder sand om den saknar kalk. Se alltid till att ge din ödlan vitamin- och kalktillskott vid matningstillfällena. En frisk ödla som får i sig tillräckligt med kalk via maten brukar normalt sett inte äta några större mängder av sanden, men undantag finns alltid. Om du misstänker att din ödla har förstoppning kan du försiktigt känna på magen. Magen blir då alldeles stenhård och kan knastra. Magen blir dessutom rundare än vanligt och ödlan slutar att äta efter ett tag. Du kan ofta se sanden som mörka partier på bukens undersida. Det bästa du kan göra direkt när du märker symtomen ovan är att bada ödlan. Vattnet fyller du upp i lämplig burk så att det går upp till buken på ödlan. Det ska vara ljummet vatten, max 30°C. Låt ödlan vara i vattnet ca 15min. Tänk på att vattnet svalnar fort. Ett annat alternativ är att ge ödlan lite paraffinolja eller Zoolac som "tarmsmörjning". Paraffinolja finns att köpa på apoteket, Zoolac hos veterinären. Kombinera gärna bad och "tarmsmörjning".
Bakteriesjukdomar: Dessa blommar upp hos leopardgeckos på grund av dåligt immunförsvar, stress, trångboddhet och felaktig skötsel. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukdom och dödsfall hos terrariedjur i allmänhet. Ofta ser man symtom som viktras, illaluktande och/eller lös avföring, annan färg på avföringen och att ödlan blir apatisk och slutar äta. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om bakteriesjukdom, men kontrollera så veterinären har reptilkompetens. Bakteriesjukdomar hos leopardgeckos är svårbehandlade pga att leopardgeckos är känsliga för medecindoser och de aggresiva behandlingsmetoderna som krävs. En rekommendation kan vara att börja med att använda Zoolac och hoppas på att det delvis kan hjälpa ödlan att tillfriskna.
Svansen lossnar: Leopardgeckon kan i en extremt stressad situation lossa sin svans från sin kropp. I det fria släpper den svansen i svårt trängda lägen t.ex. om den fångas av ett rovdjur. En ny svans växer ut igen, men den blir aldrig lika tjock och fin som originalet. Under tiden den nya svansen växer ut kräver ödlan extra näring. Fettreserven försvann med svansen. Håll eller försök aldrig fånga en leopardgecko i svansen! Leopardgeckon överlever oftast en svanslossnsing utan större men, men var försiktig med din ödla.
Kalk- och vitaminbrist: Kalkbrist är en av de svåraste sjukdomarna hos leopardgeckos. Kalkbrist får de av att ägaren inte pudrat foderinsekterna med kalk och p.g.a felaktig kost eller mineralfattiga foderdjur. Symptomen om din ödla har kalkbrist kan vara muskeldarrningar, brutna/deformerade ben, sned ryggrad, sned och mjuk käke m.m. Kalkbrist är inget som kommer över en natt, utan smyger sig sakta på. Utgångsläget är ofta döden för ödlan, även om vissa går att rädda med lång och intensiv kalk- och vitaminbehandling.
Ömsningsproblem / Tappade tår eller svanstipp: Detta kan ske om geckon haft problem vid ömsningen. Skinnrester fastnar och sätter sig runt kroppsdelen och torkar in. Detta medför att blodflödet stoppas, kroppsdelen dör och faller av. Det är ingen större fara om detta händer en tå eller svanstipp en enstaka gång, även om det inte är bra. Rikligt med kalk och bra fuktgrotta minskar risken för sådana skador. Ser man intorkade ömsrester på sin leoardgecko så är det enklaste och smidigaste sättet för att ta bort dessa att använda ett vattenbad. Gör vattenbadet precis som vid förstoppning. Efter vattenbadet brukar ömset som fastnat vara lätt att pilla bort. För att undvika ömsningsproblem är en bra fuktgrotta en av de viktigaste förebyggande åtgärderna. Korrekt tillförsel av D-vitamin via vitamintillskott underlättar också ömsningen.
Leversjukdomar: Leopardgeckos likt andra husdjur kan drabbas av "välfärdssjukdomar" som exempelvis leverförfettning. Detta sker genom en felaktigt sammansatt kost med för mycket energi- och fettrik kost eller genom för riklig utfodring. Sjukdomar på grund av felaktig kost leder ofta till att ödlan dör.